Organisera motståndet mot högerpolitiken!

Överenskommelsen mellan socialdemokratin, miljöpartiet, centern och liberalerna innebär nya angrepp som kommer att försvåra vardagen för de många. Alliansens skattesänkarpolitik går vidare, inte minst för högavlönade och företag. Detta drabbar oundvikligen offentlig sektor. Planerna på vinstbegränsningar för privata aktörer i välfärden avbryts. Arbetsgivaravgiften sänks, vilket innebär en sänkning av våra totala löner och mindre pengar till socialförsäkringarna. ”Etableringsjobb med lägre löner för nyanlända och långtidsarbetslösa” införs och ”utvidgas till företag utan kollektivavtal och till bemanningsföretag”. Detta innebär oundvikligen en lönepress på alla vanliga arbetarlöner och en försvagning av kollektivavtalens ställning. Arbetslöshetsförsäkringen ska ”reformeras” och ”trappas ned samt fasas ut i takt med arbetslöshetens längd”.

Arbetsrätten moderniseras”; ”lagen om anställningsskydd ska ändras genom tydligt utökade undantag från turordningsreglerna” och företagen ska få ”lägre kostnader vid uppsägningar”. Här gäller att ”om parterna[facken och arbetsgivarna] når en överenskommelse om hur LAS ska reformeras på ett sätt som ger ökad flexibilitet ska regeringen istället lägga förslag i linje med parternas överenskommelse. I annat fall genomförs utredningens förslag”. Redan den tidigare Löfven-regeringen drev också på för att begränsa strejkrätten.

En ”fri hyressättning vid nybyggnation införs”. Det innebär en uppluckring av det nuvarande systemet, där hyresgästen skyddas mot oskäliga hyror och har rätt att få sin hyra prövad. Resultatet kommer att bli skyhöga hyror i attraktiva områden, vilket stänger ute vanliga arbetare, ungdomar och pensionärer. Den redan allvarliga bostadssegregationen kommer alltså att öka ytterligare och barnen i låginkomstfamiljer kommer att få bo kvar hemma än längre.

Ingen kan ta miste på att detta är en utpräglad borgerlig politik i arbetsgivarnas och kapitalets intresse, i ett Sverige som redan håller på att slitas sönder av växande klyftor. Den nya Löfven-regeringen, med socialdemokrater och miljöpartister, är en borgerlig regering. Den står på en borgerlig politisk grund i form av överenskommelsen med centern och liberalerna. En överenskommelse som innehåller flera centrala punkter från arbetsgivarnas och kapitalets offensiv mot välfärden och löntagarnas intressen.

Framför våra ögon ser vi hur socialdemokratin frigör sig från de rester som har gjort att man fortfarande kunde tala om det som ett arbetarparti, om än sedan länge med en växande del av borgerlig politik. Den tidigare s-ministern Thomas Bodström föreslår också helt konsekvent att partiet tar bort ”arbetare” från partinamnet och klipper banden till LO (Svt, 6/12 2018).

Det finns idag ingenting som tyder på att partiets vandring högerut kommer att avbrytas, för en utveckling mer lik den i brittiska Labour under Corbyn. Svensk socialdemokrati följer istället den utveckling som de socialdemokratiska partierna i Italien, Grekland, Frankrike med flera länder genomgått. En väg som nu även socialdemokratins stolthet, stora tyska SPD, slagit in på – vägen till undergång genom en allt djupare anpassning till borgerligheten.

Lika säkert är det att ilskan hos alla oss som drabbas kommer att växa och att fler och fler kommer att försöka hitta vägen till ett motstånd, precis som i resten av Europa. Låt Hamnarbetarförbundets strid för ett kollektivavtal bli ett exempel. Men arbetare och närstående grupper saknar idag en verklig politisk representation.

Vi inom den breda arbetarklassen och våra fackliga organisationer har en nyckelroll att spela i organiseringen av motståndet. Hittills har den socialdemokratiska LO-ledningen och förbundsledningarna accepterat slag efter slag och det är hög tid att organisera en motkraft underifrån, utan partihänsyn. Vår uppgift är att återuppliva arbetarrörelsen och våra historiska kampmetoder.

Vänsterpartiet har ännu inte blivit det arbetarparti som behövs. Problemet är inte att man valde att avstå istället för att rösta nej till den nya Löfven-regeringen, utan att man saknar en tyngd ute på arbetarplatserna och i de fackliga organisatorerna och att man saknar en tydlig inriktning på att bygga motståndet utanför parlamentet. Men den påbörjade organiseringen av branschföreningar med fackliga aktivister och fackligt förtroendevalda på lokal nivå utgör ett viktigt steg i arbetet med att bygga upp en ny politisk representation för arbetarklassen, och bakom den för alla vanliga löntagare, ungdomar och övriga maktlösa.

En förutsättning för att den fackliga vänstern ska fungera som en motor för motståndet är att den inte sluter sig inne i sig själv, utan aktivt söker samarbete med alla som vill göra motstånd, även med de många fackmedlemmar som fortfarande har banden kvar till socialdemokratin. Det kan ske genom initiativ till konferenser och rådslag som samlar fackliga kämpar och ungdomar oavsett partitillhörighet, för att planera kampåtgärder.

Tidningen Dagens Sanning kommer att dra sitt strå till stacken genom att öppna sina spalter för den breda diskussion som är nödvändig om allt detta och genom en inbjudan att delta i redaktionen. Vi vill också bidra med det vi tror kan vara grunden till en plattform som kan samla arbetarrörelsens olika delar (se nästa post).

Beställ 2-sidig pdf med denna text, plattformen och de första 13 undertecknarna!

31 jan 2019