Ledaren (nr 4): Äntligen ett fritt löntagarforum!

När Stefan Löfvén tycks vilja klamra sig fast med näbbar och klor vid makten riskerar alla gamla socialdemokratiska principfrågor kunna säljas ut som konkursbo. I samma veva ser vi Centerledaren Annie Lööf försöka truga på honom en politik till höger om Reinfeldt-regeringen för att släppa fram en S-regering.

I hennes kravlista ser vi ytterligare undantag i turordningsreglerna i LAS, marknadsanpassning av bostadsmarknaden, urholkning av den progressiva principen ”skatt efter bärkraft” med mera. Vi ser mer politiskt tryck från SD och borgerligheten för att göra nyanlända desperata nog att snabbt ta vilket jobb som helst, oavsett villkor och under kvalifikationerna.

Dessutom bereds ett lagförslag som försvagar strejkrätten, i enlighet med överenskommelsen som LO, TCO, SACO och Svenskt Näringsliv tidigare gjort. Ljuset i mörkret är att det börjar uppstå ett verkligt motstånd inom LO. SEKO–Stockholms höstmöte i år tog enhälligt ställning mot överenskommelsen. Kommunal Stockholms läns repskap, där 200 ombud representerar 80,000 medlemmar, följde i spåren, och det har spridit sig till Region Väst, Skåne och Västerbottens avdelning. Hundratusentals löntagares tyngd ligger nu i vågskålen för att försvara strejkrätten.

Vi ser en möjlighet att vända årtionden av reträtt för Sveriges löntagare. Det är dags att prata om perspektiv för hur vi försvarar oss, sedan anfaller och om vilka mål vi siktar mot. Så det här numret av Dagens Sanning kommer i god tid. Med detta nummer kan vi för första gången säga att blaskan lever upp till sin uttalade ambition, att bli ett verkligt forum för vidden av åsikter i fackförenings- och arbetarrörelsen. För det är dags att arbetarrörelsens kämpar diskuterar vad vi vill av framtiden. Vi har tio nya skribenter ifrån alltifrån traditionella arbetarklassyrken till de allra vanligaste kvinnoyrkena. De är icke-partianknutna fackliga, vänsterpartister och sossar. Därtill lanserar vi en ny specialbilaga om förorten, som vi kallar för just ’Orten.

Strejkrätts-temat fortsätter! Hamnarbetaren Johan ”Elvis” Eliasson belyser i en artikel frågans vikt. Livsaren Andreas Bergerheim avslöjar att Vänsterns Industriarbetarförening har bildats, med uttrycklig ambition att ansluta sig till kampanjen för strejkrätten. Hamnarbetarförbundets förbundsordförande, Eskil Röner, intervjuas även om den fortsatta konflikten med Svenska Hamnar. Intervjun behandlar specifikt förberedelsen för fullskalig strejk för att tillkämpa sig kollektivavtal, men konflikten är indirekt relaterad till den demokratiska rätten att tillgripa strejkvapnet. Bästa sätt att säkra rätten är att använda den!

I specialbilagan Orten förklarar LSS-arbetaren Özlem Körhan varför förortsproblemen har med föräldrarnas fattigdom, inte ”barnfattigdom” att göra. I förorten bor de som ”tjänar för lite” och behöver billiga hyresrätter. Diskriminering ger mindre chans till lån, anställning och lönelyft enligt utbildningsmeriter. Förortens löntagare är oftare inhyrda, visstidare, och tar ett extraknäck för att skrapa ihop till en lön på kollektivavtalsnivå. De hålls i beroendeställning pga. sämre svenskafärdigheter och brist på rätt sociala nätverk. Det drabbar inte bara dem själva utan även barnen, som växer upp med mer frånvarande föräldrar som ändå inte får någon utdelning för sitt hårda slit. Därför söker en del andra vägar fram än att tålmodigt jobba. Kompisarna blir allt viktigare, och föräldrarna saknar förutsättning att ta kontroll över tonåringars lockelser att ”hitta på dumheter”. Tragedin börjar på jobbet och slutar med barnen.

Tidningens ständiga specialbilaga På jobbet har denna gång fyra bidrag. Nytt är att Robert Mjörnberg, samordnare i Vänsterpartiets fackliga utskott, skriver om sina erfarenheter som personlig assistent. En till ny skribent är Bo Karlsson, som bidrar med sina erfarenheter av hälsoproblemen inom livsmedelsindustrin, samt förklarar vikten av en god företagshälsovård som gör löpande hälsokontroller. Tredje bidraget är av en taxichaufför i Sundsvall, om förarnas problem.

I Öppet forum skriver Anders Marnetoft, en lärare som talar sig varm för en reform som inför skoluniformer.

I en eftertraktad analys av det parti som frapperar många, Sverigedemokraterna, förklarar restaurangbiträdet och lärarstudenten F. Bengtsson varför det inte är ett ”nyfascistiskt parti”, som många socialdemokratiska debattörer påstått. Han hävdar, likt artikelns rubrik, att SD är ett ”reaktionärt borgerligt välfärdsparti”. Jo, den kombinationen går verkligen! Det är viktigt att framhålla, för Socialdemokraternas ledning använder fascistepitetet för att helt principlöst sluta överenskommelser med övriga borgerligheten mot ”den parlamentariska nyfascismen”. Vänsterpartiets ungdomsförbund (Ung Vänster) har kontraproduktivt bekämpat SD genom att omöjliggöra för partiet att hålla möten. Nej, Sverigedemokraterna måste motverkas på samma sätt som övriga borgerliga partier. Via konstruktiv politik som enar arbetare för något bättre.

I en genomskarp artikel kritiserar vårdarbetaren Tonnie Philipsson fackföreningsrörelsens toppstyrning. Med skärpa påvisar han att vi lever i ett klassamhälle, och att det är samhällets övriga hierarkier som får avtryck även inom arbetarrörelsen. Utan att uttömma artikeln så vill jag säga att den är viktig, för Hamn visar vad facket förmår när det är medlemsdemokratiskt. När facket är något mer än försäkringar, avtal och förhandlingar. Om laget fattar besluten.

I nära relation till den artikeln, tar en djärv valkampanjledare för Vänsterpartiet Hässelby-Vällingby i slutet av tidningen (avdelning: ”Organisering”) upp hur partiorganisationen kunde demokratiseras och förvandlas till folkrörelse. David Dahlborn samordnade dörrknackningar, torgmöten, nätaktiviteter, debatter och en del annat som gav valkampanjen en folklig karaktär. Med blicken mot Labours Jeremy Corbyn, där han på plats har sett frukten av en öppen partiledartävling och en nytändning för partiet som folkrörelse, ger han tips och råd för Vänsterpartiet. En verkligen läsvärd erfarenhet.

Till detta nummer lånar vi även in en artikel av en gästskribent, Torbjörn Jerlerup, som ligger bakom bloggen ”Den Arge Sossen”. Under valrörelsen kunde Vänsterpartiets aktiva fortfarande höra beskyllningar för att vara kommunister, 28 år efter att man har strukit ordet ”Kommunisterna” ur partinamnet. Jerlerup är en principiell motståndare mot kommunismen som ideologi, men menar att Vänsterpartiet inte programmatiskt delar den ideologin. Därför ser han det oproblematiskt för sossar (som han själv) och i övrigt socialister att samarbeta och göra kompromisser med Vänstern. Det är ett intressant perspektiv som förtjänar att diskuteras.

I en mycket nödvändig artikel öppnar den pensionerade f.d. lagerarbetaren Peter Rissanen miljödebatten. Han menar att kapitalismen har gått in i en kris i energifrågan, där oljan redan blir allt mindre profitabel och kärnkraftverken blivit olönsamma. Men kapitalismen har ingen inneboende förmåga att ställa om sig till en grön teknologi av förnyelsebara resurser. Däremot visar artikeln på att trenden att ersätta förbränningsmotorn med elstandard är rätt att gå framåt. Fortfarande är det svårt för folk med vanlig arbetarlön att välja elbil eller hybrid och livsstilen tillåts bara av storstäders infrastruktur. Är miljömedvetenheten för alltid ett klassprivilegium?

I vår utrikesdel intervjuas Awad Abdelfattah, samordnare för kampanjen ”One Democratic State” i Palestina. Det är ett initiativ av intellektuella från israelisk och palestinsk börd, såväl muslimer som judar, som vill opinionsbilda för en enhetlig, demokratisk och sekulär stat, fri från diskriminering. Vidare, från Frankrike rapporteras om ”gula västarnas” folkprotester mot den försämrade levnadsstandarden, och samtidigt statens odemokratiska förföljelser mot den populäre ledaren Melenchon och hans parti La France Insoumise (Det Okuvade Frankrike).

Mångas viljor har burit en enda saftig frukt. Vi behöver inte skörda lagrar utan det räcker med stoltheten av att ha strött näring i samtalets mylla. När alla får dela samtalets frukt, då önskar vi sätta kärnan i jord. Aptiten ökar av att äta, och frukten av mångas gemensamma medvetna handlingar blir saftigare. Skörden efter första sådden är liten, men flit är vägen till att bli mätt!

DN

16 dec 2018