Ledare (nr 1-2): Det är dagens sanning!

Nackhåren reser sig valåret 2018. Grava och kroniska samhällsproblem medför en otrygghet, som leder till rädsla. 90-talets massarbetslöshet har efter finanskrisen stabiliserats på en ännu högre nivå. Fasta jobb ersätts med visstid, bemanning och ofrivillig deltid. Cancersjuka tvingas jobba fastän de är sjuka. Sossarna och det borgerliga blocket vill höja pensionsåldern medan i tyngre LO-yrken är det redan ovanligt att hålla ut till 65 år. Kvalitén inom vård, skola och omsorg har rasat till följd av privatiseringar, konkurrensutsättning, upphandlingar, o.s.v.

I 40 år har andelen av ekonomin som går till löntagare (inklusive sjuka och pensionerade) minskat stadigt. Både i direkta löner och indirekta löner, såsom socialförsäkringar och subventionerade tjänster. Kapitalinkomster (företagsandelar, värdepapper, fastigheter, o.s.v.) har växt ifrån löneinkomsterna drastiskt. Löneandelen minskar och plöjs istället ner i kapital, och det gäller inte bara Sverige utan för hela vår jord. Klyftan växer mellan rika och fattiga länder medan krig breder ut sig, slår hela länder i spillror och orsakar stora flyktingströmmar.

Storföretag och deras regeringar griper in för att säkra kontroll över råvaror, militärstrategiska platser och billig arbetskraft. Vapenindustrin (inklusive den svenska) berikar sig i konflikterna och militärutgifter ökar kraftigt. De som får betala notan är vi, alla länders arbetande klasser.

Apatin växer för politiska partier från höger till vänster, inte för att politikerna har stärkt sin makt utan för deras impotens att leverera lösningar. Partier, regeringar och hela regimer faller in i djupa kriser och populistiska röster växer i sprickorna med sina ”enkla lösningar” (oavsett om det gäller att skylla på invandring eller orealistiska, opraktiska förslag för att ”klämma åt bankirerna”). Även stormakten USA och president Trump vinglar från katastrof till katastrof.

Men när vi arbetare, och andra grupper, försvarar oss (via t.ex. det fackliga konfliktvapnet) svarar makthavarna med attacker på våra demokratiska fri- och rättigheter. Se hamnarbetarna, sopåkarna och regeringens svar: strejkrättsutredning. Vi är många som vill se en helomvändning av utvecklingen, av politiken, men vi saknar ledare och organisationerna vi har är illa rustade för detta. Arbetarrörelsens partier är i djup kris och fackförbunden leds av folk som bidrar till en negativ utveckling. Vår rörelse har inte spelat ut sin roll, bara ledarna…

Är inte det Dagens Sanning? Den här tidningens medverkare är övertygade om att detta måste sägas i klarspråk. Tidningen är en plattform för dig som håller med om att: 1) motsättningarna växer i samhället, så arbetarrörelsen måste vara kapabel att gå in i konflikt, 2) därför behöver vi enighet, vilket kräver att vi respekterar varandras skilda parti- eller icke-partisympatier och perspektiv, 3) vi måste försvara rörelsens oberoende från stat och arbetsgivare, som viktigaste förutsättning för att kunna verka för sitt eget intresse, och 4) då arbetsmarknad, ekonomi och hela världen alltmer hänger ihop, så måste vi arbetare samverka över stads- och landsgränser.

Ingenting tyder på att valet i höst är den vändpunkt vi väntat på. Men det finns stora risker att lämna saken åt slumpen, och då förspills även chansen att ta tillvara ett ökat politiskt intresse för något konstruktivt. Tidningen lanseras därför som löntagarnas fria forum. Du välkomnas att fritt uttrycka dina åsikter, såsom i varje arbetarrörelse värd namnet.

DN

28 apr 2018